Madeleine

Igår fick jag veta att min gammelfarmor ramlat hemma i sin lägenhet, brutit lårbenshalsen m.m. Hon ligger på NUS nu och opererades igår. Det var min mormor som ringde mig och berättade, medans jag pratade med henne så höll jag mig lugn. Hon sa att ingen visste riktigt hur det skulle gå, men att min gammelfarmor pratade och skojade som vanligt. Men när vi hade lagt på så var det som om verkligheten kom ikapp mig och jag började storgråta. Det kommer förmodligen bli bra, operationen gick tydligen bra, men det är ändå så svårt att fatta att sånt där händer personer i min närhet. Man tänker ju alltid "det där händer inte mina nära och kära".

Idag ska jag och Tobias åka och hälsa på henne, vi ska köpa godis och någon tidning så att hon inte får så långtråkigt. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig. Min gammelfarmor är stark, och hon låter ingenting knäcka henne. Nu är det vi som får vara starka i väntan på att hon ska må bra igen.