Cool Story Bro
Fick hem Veckorevyn i brevlådan idag och med den kom en liten bilaga med "Twisted Stories", de hade bett sina läsare skicka in knäppa historier i samarbete med Libresses "Be Twisted"-kampanj. I alla fall, jag tänkte dela med mig av en historia själv, fast INTE i samarbete med Libresse ;)
Det här hände för ett par år sedan, och mitt beteende var ett resultat av sjuk humor och väldigt tillåtande vänner. Jag var väldigt knäpp på den tiden och kunde få för mig att göra saker utan att tänka på vad omgivningen skulle tro om mig haha. Vi hade i alla fall väldigt roligt i vårt kompisgäng, och jag har många fina minnen att tänka tillbaka på :) Jag har många fler roliga historier att bjuda på, men jag kom bara att tänka på denna just nu.
Here it goes: Jag och en kompis hade varit på stan(Umeå) en dag och vi väntade på att bussen hem skulle gå. Så vi gick ner till Norrlandsoperan där det fanns bänkar att sitta på. Av okänd anledning så bestämde jag mig för att chocka omgivningen lite genom att gå fram till en liten "minipelare" i betong som det finns flera av nere vid operan, sätta mig ner och klänga mig fast vid den som en ekorre vid ett träd. Medans jag kramade pelaren så skrek jag: "Hjälp! Hjälp mig! Hjäääääälp!" i högan sky och klamrade mig hårt fast vid pelaren som om jag var rädd för världen runtomkring. Exakt hur länge denna galenskap pågick vet jag inte, ingen kom och hjälpte mig men många cyklade och gick förbi, men de skrattade bara :) Och tur var väl det. Efter ett tag gav jag upp och jag och min kompis la oss ner på en bänk och asgarvade som värsta lyckliga lodisarna i typ 10 minuter minst. Under tiden gick en av mina föräldrars bekanta förbi och såg oss. Efter någon dag så tog mina föräldrar ett snack med mig för att de trodde att jag och kompisen höll på med droger. Haha, men vi var ju bara knäppa och glada! :) There's nothing wrong with that, right? :)
När man tänker efter skulle det som jag gjorde kunna vara ett så kallat "performance", ni vet grejer man gör för att uppmärksamma något problem, få folk att tänka efter och reagera, eller för att underhålla. Mitt envisa grepp runt pelaren och mina desperata skrik på hjälp hade kunnat symbolisera typ vart är världen påväg? eller varför hjälper inte medmänniskor varandra?. Eller att man kan känna sig så enormt ensam även om man är mitt bland massa människor. Haha, gud vad jag flummar, nej jag går inte på knark men jag går på Coca Cola, har typ druckit 3-4 glas nu :P
Peace out people, hoppas ni gillade min twistade historia! :)
Det här hände för ett par år sedan, och mitt beteende var ett resultat av sjuk humor och väldigt tillåtande vänner. Jag var väldigt knäpp på den tiden och kunde få för mig att göra saker utan att tänka på vad omgivningen skulle tro om mig haha. Vi hade i alla fall väldigt roligt i vårt kompisgäng, och jag har många fina minnen att tänka tillbaka på :) Jag har många fler roliga historier att bjuda på, men jag kom bara att tänka på denna just nu.
Here it goes: Jag och en kompis hade varit på stan(Umeå) en dag och vi väntade på att bussen hem skulle gå. Så vi gick ner till Norrlandsoperan där det fanns bänkar att sitta på. Av okänd anledning så bestämde jag mig för att chocka omgivningen lite genom att gå fram till en liten "minipelare" i betong som det finns flera av nere vid operan, sätta mig ner och klänga mig fast vid den som en ekorre vid ett träd. Medans jag kramade pelaren så skrek jag: "Hjälp! Hjälp mig! Hjäääääälp!" i högan sky och klamrade mig hårt fast vid pelaren som om jag var rädd för världen runtomkring. Exakt hur länge denna galenskap pågick vet jag inte, ingen kom och hjälpte mig men många cyklade och gick förbi, men de skrattade bara :) Och tur var väl det. Efter ett tag gav jag upp och jag och min kompis la oss ner på en bänk och asgarvade som värsta lyckliga lodisarna i typ 10 minuter minst. Under tiden gick en av mina föräldrars bekanta förbi och såg oss. Efter någon dag så tog mina föräldrar ett snack med mig för att de trodde att jag och kompisen höll på med droger. Haha, men vi var ju bara knäppa och glada! :) There's nothing wrong with that, right? :)
När man tänker efter skulle det som jag gjorde kunna vara ett så kallat "performance", ni vet grejer man gör för att uppmärksamma något problem, få folk att tänka efter och reagera, eller för att underhålla. Mitt envisa grepp runt pelaren och mina desperata skrik på hjälp hade kunnat symbolisera typ vart är världen påväg? eller varför hjälper inte medmänniskor varandra?. Eller att man kan känna sig så enormt ensam även om man är mitt bland massa människor. Haha, gud vad jag flummar, nej jag går inte på knark men jag går på Coca Cola, har typ druckit 3-4 glas nu :P
Peace out people, hoppas ni gillade min twistade historia! :)
Kommentarer
Trackback